Fåglarna inpå knuten

Under utesäsongen, från vår till höst, tar vi med oss vindskydd, mat och allt vi kan behöva för att stanna hela dagarna i skogen. En stor fördel med att spendera så mycket tid i en autentisk miljö är att vi kan följa skogens invånare genom årstiderna. I den femårsgrupp som jag arbetar med har alla barn och vuxna en ”egen” fågel som också finns i vårt närområde: björktrast, blåmes, bofink, domherre, gröngöling, koltrast, nötväcka, ringduva, rödhake, stare, steglits, större hackspett, sädesärla och talgoxe. En del ser vi dagligen, andra bara under en viss period av året. Vi har lärt oss deras namn och kännetecken, vi lyssnar efter deras sång/läten och lär oss mer om deras egenskaper och förmågor; allt från vad de äter och hur de bygger sina bon till hur deras namn stavas. Fåglarna återkommer i vårt skapande arbete likaväl som i barnens lekar.

Den här vintern deltog vi i Naturlänken/Bird Lifes tävling ”Vinterfåglar inpå knuten”, där förskolor och skolor uppmanas att mata fåglar och bidra till den stora vinterfågelräkningen. Vi hade redan pratat om vilka fåglar som stannar kvar och vilka som flyttar under vintern. Vi hade också upplevt hur mycket jobb det kan vara med att samla ihop till sitt vinterförråd genom lekar där vi fick turas om att vara samlare och ”tjuvar”.

Vi bestämde oss för en plats i vårt skogsområde som skulle passa som matställe. Vi hängde upp äpplen, skapade fågelmatare av mjölkförpackningar, gjorde frökakor med hjälp av stormköket och fröbollar som vi formade för hand runt pinnar och kottar. Vi tänkte ut en plats där vi skulle kunna sitta och spana. När det så var dags för fågelräkningen, i slutet av januari, tog vi med oss liggunderlag och ullfiltar, barnens egentillverkade kikare, bilder på ”våra” fåglar, fågelbok, papper och penna. Sen satt vi där och spanade. Vi kunde snart konstatera att de som kom till vårt matställe var samma fåglar som vi brukar se i skogen under vintern; blåmes, koltrast, nötväcka, talgoxe och större hackspett. Vi såg bland annat hur talgoxarna hämtade frön/nötter, flög iväg till ett träd längre bort för att skala dem, flyga iväg ännu en bit för att sen komma tillbaka. När vi efteråt pratade om vad vi hade sett så lyfte barnen två saker: nötväckan som skulle äta av en frökaka varpå halva kakan ramlade ner och hur mycket talgoxarna gillade jordnötter.

Vi kunde se hur fågelmatningen, och –spaningen, inspirerade barnens lekar. De lekte fågelfamiljer och byggde bon uppe på berget med pinnar, barr och löv, ”spelade musik” med sina näbbar (näsor) eller skadade vingen för att sedan tas om hand av ”djurvårdare”.

Vi skickade in resultatet av vår fågelräkning till Bird Life och berättade om vår fågelmatning. Tänk att vi vann första pris i tävlingen! Vi fick ett gratulationsmail och sedan kom ett paket med fågelbok, fågelspel, kikare och holk. Så kul! Vi satte upp fågelholken nära vår fågelmatning och nu har ett par blåmesar flyttat in.

Vi fortsätter att följa fåglarna genom årstiderna. Nu ser vi hur ringduvorna flyger i par och hur skatorna hämtar material till sina bon. Vi har sett årets första starar, men inväntar sädesärlan. Snart är det åter dags att höra fågelungarnas rop efter mera mat. Och snart är det dags för denna grupp femåringar att gå vidare till nya äventyr. Vi hoppas att de tar med sig många konkreta upplevelser av naturens mångfald. För visst är det väl så, att det som man får möjlighet att uppleva, och lära sig mer om, också känns viktigt att bevara?

Mia Sjöö
Förskollärare, I Ur och Skur Mullekojan