En oförglömlig övernattning

I början av juni får jag varje år vara med om en av de mest betydelsefulla traditionerna på vår förskola - övernattningen med våra femåringar och deras vårdnadshavare. Det är något jag ser fram emot hela året. För mig som pedagog är det både ett avsked och en hyllning, ett sätt att fira allt barnen har lärt sig och vuxit under sin tid hos oss.

Vi samlas vid en strand i ett naturområde. Barnen kastar sig snabbt ut i leken - några springer mot vattnet för att bada, andra utforskar skogen, och snart hörs skratt från alla håll. Att se barnen så fria i naturen gör mig alltid varm i hjärtat. De är trygga och bekväma i skogen och det märks i hur lätt de finner sig till rätta bland träden och hur kreativt de använder miljön i sina lekar. Den frihet de känner där ute präglar hela kvällen.

När vi samlas vid elden senare blir stämningen varm och gemensam. Vi äter middag tillsammans, poppar popcorn och går tipspromenad. Det är så enkelt, men ändå så stort - vi möts utan prestation och utan stress, bara för att vara tillsammans.
Vartefter kvällen bli sen kryper varje familj in i sitt tält. För många barn – och faktiskt också vårdnadshavare är det första gången de sover en natt i tält. Att få vara nära när de upplever detta, att dela glädjen, förväntan och kanske lite nervositet är något jag aldrig tröttnar på. Jag ser stoltheten i barnens ögon när de får visa: “jag kan sova i tält!”. Det är ett minne som stannar kvar, både för dem och för oss vuxna.

Morgonen därpå samlas vi en efter en vid elden, lite nyvakna och rufsiga men med leenden på läpparna. Doften av kaffe, te och varm choklad blandas med röken från brasan. Vi sitter tillsammans i en ring, småpratar och skrattar. I den stunden blir det så tydligt: vi har delat något som inte går att upprepa, något alldeles unikt. Ett band har knutits mellan oss – mellan barn, föräldrar och pedagoger – som gör avskedet lite mjukare.

För mig är den här övernattningen mer än en tradition. Det är en stund där vi får se barnens mod, deras glädje och deras förväntan inför framtiden. Det är ett sätt att säga tack och hej då, på riktigt. Ett sista minne vi bär med oss tillsammans innan barnen tar klivet vidare till skolan.

Att få uppleva hur självklart det är för barnen att sova i tält och röra sig i naturen är stort. Som en I Ur och Skur-förskola spenderar vi mycket tid i skogen, och med vår friluftsskola varje vecka får barnen möjlighet att bli trygga och hemma i naturen. De har fått vara med och laga mat, leka sig varma, komma till ro, ta hand om sina behov och ansvara för sin ryggsäck och packning.

Det märks tydligt denna kväll: skogen är en plats där de känner sig fria, nyfikna och starka – och det är en gåva de får bära med sig vidare i livet.