Att få följa barnen och skogen genom åren

Jag minns så väl de där första, stapplande stegen mot Skogsknopp och den lilla, lilla skogsdungen som skulle bli vår första gemensamma skogsplats. Både jag och barnen var nervösa – deras korta ben, de stora ryggsäckarna och den långa vägen dit gjorde att det nästan kändes som en omöjlighet att vi faktiskt skulle ta oss fram. Men vi gjorde det! Med en blandning av nyfikenhet, förväntan, några tårar (en skogsdunge kan verkligen kännas oändligt stor när man är under två år) och trygga vuxna famnar att hålla sig nära, klarade vi det galant.

Sedan dess har det blivit otaliga utflykter till skogen genom åren. Idag är “Björnarna” inne på sin sista termin som Skogsknyttar, och till hösten är det äntligen dags för Mulle. Deras resa i naturen har vuxit med dem, och jag ser hur de nu tar sig an skogen med en självklarhet som en gång kändes så långt borta.

I vardagen reflekterar jag kanske inte alltid över det, men ibland stannar jag upp och häpnas över hur långt vi har kommit tillsammans. Vår skogsplats ligger numera längre bort från förskolan – benen har blivit starkare, stegen mer självsäkra och ryggsäckarna bär de nu utan minsta problem. Men det som slår mig mest är inte hur långt de kan gå, utan hur djupt de har vuxit samman med naturen. Skogen är inte längre en plats de besöker; den är en del av dem. De rör sig med en självklarhet mellan trädstammar och mossklädda stenar, hittar sina egna vägar och ser möjligheter där vi vuxna kanske bara ser terräng.

Här, i vårt “hem borta från hemmet”, upplever de sina bästa dagar på förskolan. Det är här, i mötet mellan människa och natur, som deras fantasi får fritt spelrum, där de utmanar sig själva, lär sig samspela och utvecklar en djup respekt för allt levande.

Barnen minns inte längre hur pirrigt det var de där första gångerna. Men jag minns. Och jag vet att de minnen vi skapar nu kommer leva kvar inom dem, kanske långt efter att deras tid på förskolan är över. För naturen har blivit en självklar del av deras barndom – en plats av trygghet, äventyr och gemenskap.

Mia Wikström
Förskollärare på I Ur och Skur Järvastaden